Ett veck i tiden av Madeleine L'Engle

Författare: Madeleine L'Engle
Antal sidor: 168
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 1962
Mitt betyg: 4/10

Handling:
Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river i huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen. Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök - och hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom.

Mina tankar:
Som ni kanske ser på betyget så var inte detta riktigt en bok för mig. Den hade absolut sina höjd punkter men i det hela så kände jag inte riktigt att denna föll mig i smaken. Jag vill dock inte påstå ett boken var dålig utan tvärt om egentligen, den hade spänning och äventyr. Men det blev bara lite för mycket av det goda för mig helt enkelt.

Man får som sagt hänga med Meg och Charles på en resa för att hitta sin far vilket blir ett helt äventyr. De går igenom massor med olika konstigheter, tessranden och möter tant djur. Boken är dock rätt så intressant då boken skrevs 1962 och den science fiction som är skriven är helt klart före sin tid.   Jag tycker att det som skrevs i boken är mer något som man skulle se i en ny skriven barn bok idag än från en bok som kom ut 1962.

Men tyvärr tycker jag att den blev allt för rörig. På många ställen hängde jag inte riktigt med eller förstod inte riktigt vad författaren menade. Jag tycker också att det fanns lite oklarheter med Fru Vem, Fru Vadå och Fru Vilken. Jag tycker inte man riktigt fick en bra förklaring på vem de egentligen var eller varför de inte till exempel kunde gå på vissa planeter. Jag tycker också att för en så tunn bok så var den väldigt tungt skriven och det ibland kunde bli lite uttråkande att försöka läsa den.

Men som sagt är detta hur jag tycker om boken, men jag kan dock se varför många tycker om den.

Timglaset av Gena Showalter

Författare: Gena Showalter
Antal sidor: 444
Förlag: HarperCollinsNordic (Tack för boken!)
Utgivningsår: 2016
Mitt betyg: 9/10

Handling: Slutet på livet är bara början.
Det sägs att historien skrivs av de som överlever. Men jag vet att det inte är sant. Jag heter Tenly Lockwood, och snart kommer jag vara död. Det här är min berättelse.

I den värld där Tenly ''Ten'' Lockwood bor tar livet inte slut när man dör. Tvärtom. Det är då det börjar. I det som kallas eviglivet finns två mäktiga riken som strider om människornas själar, och alla ställs inför ett val: Myriad eller Troika.

Men Ten vägrar välja. Det spelar ingen roll att hennes föräldrar till och med har fått henne inspärrad på mentalsjukhus där hon utsätts för tortyr och misshandel för att övertygas att välja ''rätt'' sida.
Både Troika och Myriad skulle göra vas som helst för att rekrytera Ten och får tillgång till hennes ovanliga förmågor. Snart befinner hon sig på flykt, mitt i en dragkamp på liv och död. Vem kan hon lita på? Och vad händer om hon faller för en kille - och väljer ett annat rike än det han tillhör? Hon måste helt enkelt hålla sig vid liv tillräckligt länge för att fatta rätt beslut.

Mina tankar: Detta var en bok som jag varit väldigt sugen på att läsa sedan den kom ut och till sist fick jag mina vantar på den. Jag blev för en gångskull inte heller besviken på boken då jag hade höga förhoppningar. Jag tycker väldigt mycket om hela konceptet som författaren har skrivit. Att det finns två sidor som man måste välja mellan vid döden och att de båda har olika fördelar och nackdelar. Detta tycker jag är originellt och något som jag inte tycker att man ser så ofta i böcker längre.

Jag tyckte verkligen om karaktärerna som man fick följa. I början trodde man liksom att det skulle vara något slags triangel drama när det plötsligt var en tjej och två killar, men de tyckte jag inte det blev. Den ena är liksom bara en kompis och detta tycker jag också var originellt då många böcker nu för tiden vill ha kärleks draman. Denna bok var liksom inte baserat på att det var ett drama mellan en tjej och två killar utan var mer riktad på Ten och hennes val för att välja rike (såklart var det lite kärlek där men absolut inte lika mycket som de hade kunnat vara).

Jag tyckte denna bok var jätte bra och väldigt intressant då den var lite annorlunda i mina ögon. Men det finns lite som jag hade problem med. Jag upplevde att i mitten av boken så kunde det bli lite långtråkigt och jag upplevde att vissa av grejerna som hände kunde man skrivit lite snabbare och mer komprimerat än hur det var skrivet. Även vissa delar hade jag svårt och förstå då det inte var så bra formulerat/beskrivet. Det är för dessa saker som boken inte får fullpott utan en 9.